Tre spørsmål til Felicia Mulinari

Hva dro i gang denne teksten?

Jag lever med en kronisk smärtsjukdom och erfarenheten av smärta har fått mig att ställa mig en rad frågor. Hur kan vi ta hand om varandra utan att någon utnyttjas? Är svagheten produktiv eller är svagheten svag och vad är då det? Hur hade svaghet och smärta kunnat bäras och organiseras i ett samhälle som inte var så ojämlikt? Erfarenheten av en sexistisk, nyliberal och rasistisk vård, och ensamheten att som sjuk navigera i den ledde mig till den här texten, till drömmen om en slags gemenskap i svagheten och ensamheten, och om politisk organisering trots att man kanske inte ens kan lämna sängen.

Hva er forskjellen på denne teksten på papiret og i scenerommet?

Jag tror att en skillnad mellan texten som text och som film/föreställning är smärtans roll. Att den framträder oundvikligare och oresonligare i ett rum, med en kropp. En annan skillnad är gemenskapen: att texten, när den får en kropp och ett rum, på ett tydligare sätt söker en riktning och ett kollektiv. Att den inte stannar i en individuell berättelse utan blir någonting som delas och erfars tillsammans. Dessutom kommer andra frågor ur att titta på smärta, hur förhåller man sig till någons desperation, någons fysiska smärta, vad väcker det för känslor i en.

Hvilke tradisjoner/konvensjoner/inspirasjoner påvirkes du av/går du i forhandling med i arbeidet ditt?
Frågor kring gemenskap och skillnader inom ramen för gemenskaper har varit grundläggande för mig i alla texter jag skrivit. Där inspireras jag bland annat av Gloria Anzaldua och Audre Lorde, som två filosofer som utforskar gemenskap som översättning, skillnad, kamp, istället för likhet. I den här texten inspireras jag mer specifikt av marxistisk och feministisk teori som synliggör omsorg som ett arbete. Samtidigt är texten inspirerad av cripteori, som genom att ifrågasätta samhället normativa uppfattning om vad som är en fungerande och normal kropp öppnar upp för radikala och andra sätt att tänka kring svaghet, omsorg, beroende och vad det är att vara människa.