Tekstutdrag

Hon är arg över att vara en importvara.

Hon är arg över att vara en exportvara.

Hon är arg över att den transnationella adoptionen inbringar mer än 15 miljoner dollar om året till Sydkorea.

Hon är arg över att adoptionsbyråer aktivt söker efter barn som kan adopteras bort.

Hon är arg över att efterfrågan på barn är större än utbudet.

Hon är arg över att vissa kvinnor inte kan få barn.

Hon är arg över att vissa kvinnor har känt sig tvingade att adoptera bort sitt barn.

Hon är arg på sin mamma för att hon lämnade henne på barnhemmet. När de satt mittemot varandra, efter att inte ha sett varandra på 26 år, berättade hennes mamma att det var som om en mur reste sig mellan henne och barnhemmet när hon gick därifrån.

Hon är arg på sin mamma för att hon gick därifrån.

Hon är arg på den sydkoreanska regeringen för att den tillåter att adoptionsbyråer äger barnhem.

Hon är arg på Sydkorea.

Hon är arg över att adoptionsbyråerna i Danmark inte ställs inför rätta.

Hon är arg över att hon har vuxit upp med Yoko Ono och Bruce Lee som enda asiatiska förebilder.

Hon är arg på adoptivföräldrar som avråder sitt barn från att söka upp sina biologiska föräldrar.

Hon är arg över att adoptionsbyråerna i Danmark inte ställs inför rätta.

Hon är arg över att hon har fått höra att hon har porslinshy.

Hon är arg över att hon inte är vit när hon nu har sett sig själv som vit.

Hon är arg över att hon inte har några barndomsminnen från Sydkorea.

Hon är arg över att hon blev övergiven.

Hon är arg över eurocentrism.

Hon är arg över att transnationell adoption är en modern form av kolonialism.

Hon är arg över att få höra att hon är arg.

Hon är helt på det klara med att hon är arg.

///

Hon er vred over, at nogle kvinder ikke kan få børn.

Hun er vred over, at nogle mænd ikke kan få børn.

Hun er vred over, at Ida og Bjarke ikke kan få børn.

Hun er vred på Ida og Bjarke over at ansøge om at blive godkendt som adoptanter. og så lige Ida, som er hendes gode veninde. Har Ida slet ikke hørt efter, hvad hun har sagt, når de har snakket om transnational adoption?

Hun er vred på sig selv over ikke at acceptere Idas og Bjarkes beslutning om at ansøge om at blive godkendt som adoptanter. Ligegyldigt om hun er enig i deres beslutning eller ej, er det deres beslutning. Det må hun acceptere.

Hun er vred på Ida og Bjarke over at søge hendes anerkendelse af deres beslutning.

Hun er vred på Ida og Bjarke over ikke at acceptere, at hun ikke kan anerkende deres beslutning. De bliver ved med at nævne deres vennepar, som har adopteret en dreng fra Etiopien. August var underernæret, da han ankom, fortæller Bjarke, men nu vejer han det, som en dreng på hans alder bør gøre.

Hun er vred på Ida og Bjarke over at spørge hende for hundrede syttende gang, om ikke hun synes, at det er bedre for et barn at vokse op i en adoptivfamilie i Danmark end på et børnehjem i Afrika. De får det til at lyde, som om der ikke findes andre alternativer til transnational adoption end at vokse op på et børnehjem.

Hun er vred på Ida og Bjarke over, at de slet ikke forholder sig kritisk til deres egen position som hvide vesterlændinge. Hun synes ærlig talt, de skulle tage og vende blikket indad for en gangs skyld i stedet for udelukkende at fokusere på forholdene for børn rundt om i verden. Hvad er det eksempelvis for privilegier, der giver dem mulighed for at adoptere? Og har de ret til at udnytte de privilegier?

Hun er vred på Ida og Bjarke over, at de ikke giver slip på forestillingen om at skulle have børn.

Hun er vred på sig selv over, at hun ikke giver slip på forestillingen om at skulle have børn.

Hun er vred på sig selv over, at hun ikke giver slip på forestillingen om kernefamilien.

Hun er vred over den forestilling, mange gør sig om kernefamilien.

Hun er vred på sig selv over at tro, at det er forestillingen om kernefamilien, der har fået Ida og Bjarke til at ansøge om at blive godkendt som adoptanter. Det kan lige så vel være en urkraft, de er drevet af i deres forsøg på at få børn, og hvad gør man ikke, hvis man kan mærke det biologiske ur tikke, men ikke kan få børn?

///

Hun er sint over å ha fått høre at hun ligner Yoko Ono.

Hun er sint over å ha fått høre at hun ligner Pocahontas.

Hun er sint over å ha fått høre at hun ligner Mulan.

Hun er sint over å ha fått høre at hun ligner en grønlender.

Hun er sint over å ha fått høre at hun ligner en full grønlender.

Hun er sint over å ha fått høre at hun har flat nese.

Hun er sint over å ha fått høre at hun har hestehår.

Hun er sint over å ha fått høre at hun har porselenshud.

Hun er sint på seg selv fordi hun føler seg smigret over å ha fått høre at hun har porselenshud.

Hun er sint over å ha fått høre at hun ikke har noen rumpe.

Hun er sint over å ha fått høre at hun har skjeve øyne.

Hun er sint over å ha fått høre at hun er høy til å være koreaner.

Hun er sint på seg selv for å synes at koreanere er kortvokste.

Hun er sint på seg selv for å synes at koreanere har skjeve øyne.

Hun er sint på seg selv for å synes at koreanere har flate neser.

Hun er sint på seg selv for ikke å synes at dansker har lange neser.

Hun er sint på seg selv for å betrakte hvit som normen.

Det er nøyaktig det, tenker hun, som litteraten og idéhistorikeren Kim Su Rasmussen kaller for internalisert rasisme.

”Begrepet internalisert rasisme henviser til det forhold,” skriver han,

”at grupper og individer som blir utsatt for rasisme, oppfatter seg selv gjennom den dominerende befolkningsgruppens rasistiske briller.”

PROGRAM 2026

Boklansering og kunstnermøte

Et paradigmeskifte i fortellingen om adopsjon

Fjerde utgave!